Dikt

Hittade nämligen en dikt jag skrev på telefonen en dag i somras, då jag var i en period då jag tänkte, oroade mig och funderade mycket.

Spenderar timmar på att fundera, kring saker som oroar mig mera.
Det sliter och drar i själen så hårt, varför måste det vara så svårt.
Att försöka tänka på ett annat sätt, är sannerligen inte alltid så lätt.
Jag vill gå på en stadig bro, där jag finner trygghet, lugn och ro.
Vart är den dörr som jag kan kliva in i, så allt kan bli som förr?
Tillbaka till tiden när man var barn, då livet inte kändes som ett trassligt garn.
Det är nu och här man önskade att man var där, att man kunde föras tillbaka till denna galna "lekochhobbyatmosfär".
Men det är något som inte består, för tiden den bara går.
Lev ditt liv var glad, för var dag har sitt skrivna blad.
Ett leende ett skratt kan förändra din dag, så var inte rädd för att ta nya positiva tag.
Titta t.ex. ut och få dig en "blackut".
Ett sådant under går inte att skåda sönder.
/ Madeleine Persson