torsdag 28 januari 2010

Trötter

Jag är så trött, inte längesen jag kom hem från att ha jobbat ett 9 timmars arbetspass på donken. Jag är slut. Det var så mycket folk som tog kol på mig, but I made it.
Sitter här nu och känner hur stressen fortfarande har sitt grepp om mig, ska försöka andas och slappna av. Jag behöver det. Vore inte helt fel med lite massage heller:p Men tyvärr är min privata massör ej hemma. Vill att han skall vara här nu och hålla om mig och bara finnas nära en. Det gör han visserligen redan i mina tankar dygnet runt, men vore ännu bättre om han var här fysiskt nära:)
Han är bra, det är han verkligen. Han bryr sig, PÅ RIKTIGT. Så fint. Jag tycker om honom.
Funderar på om jag ska försöka få tag på min kära Ida och se om jag kan komma och hälsa på henne en sväng imorgon, eller Josefin, som för en gångs skull har tagit sig till Dalarna. Vi får se, något hoppas jag det blir. Vänner är bra att ha!
Hej

måndag 25 januari 2010

Tomhet, kärlek, Haiti...


Tomhet. Han som förgyller mina dagar är tillbaka i Sthlm. Visst är det tråkigt, men det är som det är. Nu får jag längta efter honom istället. Jag skattar mig lycklig åt det.
För att fördriva tiden så har jag idag gett mig ut på en liten skidtur, tills dess att mina fingrar och tår inte klarade mer. Det blev för kallt, trots att det endast var 8-. Hoppas vädret kan fortsätta hålla denna temperatur fast med någon grad mindre och att det även bjuds på lite mer sol. Vill kunna ut och åka fler ggr denna vecka! Man blir automatiskt mycket mer gladare i sinnet och mer tillfreds med sig själv.:)

Gårdagen blev Jag och Jonas bjudna på middag hos en av hans kusiner. Det var trevligt och maten hade du gjort bra P-A. Visste inte att du hade sådana "skills";) Därefter blev det sällskapsspel, vilket jag och Åsa förlorade på mot grabbarna. Men självfallet gjorde vi ju det med flit, man vill ju inte direkt sova på soffan, haha!
Mer av sådana kvällar tack!

Känner att doften av matos börjar tränga sig in så smått. Maten är strax klar. Tänk vad bortskämd man är när man kommer hem. Tänk vad bortskämd man är överhuvudtaget? Att man har tak över huvudet, mat på bordet och en familj som älskar en.
Blir bara så förkrossad när mina tankar går till dem i Haiti. Vad har dom? Ingenting. De flesta barn har inga föräldrar kvar i livet och ingen mat att mätta hungern med. Man vill inte tro att sådana här katastrofer sker. Det är overkligt.
Jag lider så starkt med dem :(
Det är sannerligen dessa ggr, som sådant här sker som man värdesätter det lilla. Man vill gärna inte brusa upp för småsaker eller gå och oroa sig för saker som man inte vet något om i förtid. Det är nuet som måste få ta fokus. Att leva här och nu. Det är verkligen så. Jag vill resa till något fattigt land för att själv få se med egna ögon den misär som finns i vår värld. Inte bara vårt Sverige där vi gentemot dem lever i lyx. Jag vill komma hem och inse mer hur bra jag har det och givetvis ge det jag har åt andra. Min famn, min kärlek till de som inget har. Jag vill inte bara inse ibland att jag måste leva här och nu, att vara glad för det jag har. Jag vill komma hem och ha vuxit i mig själv. Komma hem med ett "rikare jag". Tro om man ska åka som volontär? En tanke som dykt upp den senaste tiden. Jag vill (tror jag).
/Madde.

söndag 24 januari 2010

Tankeverksamhet

Vissa stunder tänker man så det knakar, tänker mer än vad man behöver på saker och ting. Har känt att det drar ner mig, samtidigt som det lyfter en.
På senaste tiden har jag haft mycket funderingar kring vad jag vill göra framöver och hur jag känner för mitt jobb på Mc Donalds. Känner att jag inte riktigt har orken kvar att jobba på detta stressiga ställe. Måhända att det kanske bara är nu som jag känner så, med tanke på allt som är. Men det visar sig hur allt blir.
Jag är bara en människa och har mina stunder jag med.

Annars är jag rätt glad. Svårt att inte vara det när man får umgås med en sådan underbar människa som han. Jag kan vara mig själv rakt igenom och han accepterar mig som jag är. Det är som att jag har hittat ett "manligt" jag. Vi är så lika ibland. Vi blir glada av så lite och värdesätter det lilla. Vi pratar ofta om djupa saker som berör en djupt i själen och i hjärtat. Vi skrattar åt de mest konstiga sakerna, vi säger det vi tycker och tänker, vi löser ofta problem genom att prata.
Tack för att Du är som Du är<3

onsdag 20 januari 2010

Nusnäs

Sitter för tillfället i Nusnäs och väntar på att Jonas ska komma hem från jobbet. Tänkte vi skulle ut på en liten skidtur i Färnäs och röra på oss lite. Skönt. Tror jag behöver det. Mc Donalds stressen ger ju inte direkt avslappning.:p

Här ute är det lugnt och skönt och utanför fönstret dansar snöflingorna och landar fjäderlätt på marken. Fåglarna letar ivrigt efter föda för dagen och tystnaden här inne ger vika för klockan som tickar i köket. Den påminner mig om att tiden går och får mig att tänka på det latinska ordspråket "Carpe diem" (fånga dagen). Fånga dagen var det ja, hur ofta gör man det?
Dags att ta tag i att verkligen göra det snart. Gå upp tidigt på morgonen och göra dagen till ett minne blott. Inte tänka att "äh jag väntar till imorgon istället". Men som vi flesta vet så är det ibland lättare att säga det än att göra det. Men jag ska sakta men säkert ge det ett försök.

Imorse när jag vaknade överraskades jag en aning när jag i mitt morgontrötta tillstånd skulle ta filpaketet i kylen. "Någon" hade hade skrivit och klistrat en söt lapp på den. Tänk vad lite kan göra mycket. Jag blev glad och småfnittrade för mig själv. Tack:)
Som sagt så tickar klockan iväg och jag vet att jag har saker att göra innan han kommer hem. Så dags att stänga ner denna dumburk och göra lite nytta.

Hade!

Amos lee-Keep it loose, keep it tight

Dikt

Hittade nämligen en dikt jag skrev på telefonen en dag i somras, då jag var i en period då jag tänkte, oroade mig och funderade mycket.

Spenderar timmar på att fundera, kring saker som oroar mig mera.
Det sliter och drar i själen så hårt, varför måste det vara så svårt.
Att försöka tänka på ett annat sätt, är sannerligen inte alltid så lätt.
Jag vill gå på en stadig bro, där jag finner trygghet, lugn och ro.
Vart är den dörr som jag kan kliva in i, så allt kan bli som förr?
Tillbaka till tiden när man var barn, då livet inte kändes som ett trassligt garn.
Det är nu och här man önskade att man var där, att man kunde föras tillbaka till denna galna "lekochhobbyatmosfär".
Men det är något som inte består, för tiden den bara går.
Lev ditt liv var glad, för var dag har sitt skrivna blad.
Ett leende ett skratt kan förändra din dag, så var inte rädd för att ta nya positiva tag.
Titta t.ex. ut och få dig en "blackut".
Ett sådant under går inte att skåda sönder.
/ Madeleine Persson

fredag 15 januari 2010

Jag gör en comeback :)

Tro det eller ej, men jag är tillbaka:) Jag kände att jag började få en aning abstinens efter att ha följt mina vänners bloggar ett tag. Att kunna skriva av sig har jag nog saknat en del, så varför inte dela med sig lite?:p

Det har hänt rätt mycket , fast ändå inte på sista tiden! Jag har nu jobbat på Mc Donalds i 1 år REDAN, vilket jag inte riktigt kan förstå. Puh, vad tiden går fort. Haft lite extra jobb på Kappahl också dessutom. Roligt att prova på något annat, än att bara jobba röven av sig för att folk ska få sina hamburgare.
Har även under sommaren varit runt och dansat en massa. Dansat en massa bugg, och JA ni läste rätt, BUGG:) En dans som inte går att tröttna på. Dans överhuvudtaget, varför har jag inte kommit på det tidigare? Allt i ett, musiken, motion, "närhet" och framförallt, ha roligt:) Superkul! Har genom den träffat en rad underbara människor, och en utav dem är Jonas. Men mer om honom i något annat inlägg.

Som ni då kanske förstår så är jag fortfarande kvar i lilla Mora. Har dock inte blivit av att jag kommit iväg som jag tänkt mig. Hade plan på att vara au pair i Usa, men den planen är förvisso inte helt bortblåst. Kom saker emellan som inte gjorde att jag åkte. Så får väl se nudå hur det blir här framöver. Svider lite i magen att tänka på att behöva lämna alla nära och kära här i ett år. Men vill man något så kanske man bör ta tag i saken och bara åka! Förhoppningsvis finns de kvar när jag kommer hem igen. Men planer och idéer kan ändras, så får väl se vad det blir. Känner iaf att ja måste ut och se saker, ut och växa i mig själv, skaffa erfarenher, minnen, ja en massa. Ja, jag har en stor längtan efter det.

Ser på klockan att den är rätt mycket. Men ville iaf visa att jag satt min fot här igen och att jag från och med nu kommer att gå in här lite oftare. Så ta gärna en titt hit lite då och då., kanske har jag skrivit något intressant.:p
God natt på er och sov gott!
/Madde