Höstlat

Ja nog har man allt blivit "höstlat", som jag så fint kallar det den senaste tiden. Hösten är ingen höjdarårstid för mig direkt. Man påminns om hur fasligt lång vinter som väntar och att en sommar som nyligen varit har dragit förbi med stormfart, vilket suger. Vill ha sommaren tillbaka nu med en gång. Men nej, icke sa nicke, det får du icke.

Men ok. Precis som med allt så finns det även såklart positiva och negativa saker med hösten också. Den kan verkligen vara så otroligt mysig och vacker med, det erkänner jag, te.x. med alla dess varma färger som omfamnar en så fort man kliver utanför dörren och solen som ibland tittar fram och gör allt ännu vackrare. Tyvärr bara ett litet tag tills alla löven trillat av och naturen har helt plötsligt förvandlats till en depressionsdjungel. Kylan och blåsten biter en i kinderna och färgerna som tidigare gjorde en så lycklig har nu bara försvunnit. De dagar som hösten bjuder på det, då blir det iallafall för min del att man stannar inne. Då vill man helst bara krypa ner under en varm filt med något varmt i koppen och en brasa som sprakar från kakelugnen och kanske att den man älskar sällskapade:)

Idag har jag tyvärr inte gjort mycket till nytta alls, vilket känns som jag aldrig gör nuförtiden. Dagen har mest varit lugn , men lyckades åtminstone ta mig ut en vända för att promenera en sisådär 5 km innan det blev dags för middag, som idag blev kycklinggratäng med sallad.

Nu sitter jag här och känner mig allmänt rastlös och saknar Dan. Önskar att du vore här nu, ville bara nämna det.

foto: Madeleine Persson