Nyss hemkommen efter en skidtur med pappsen. Vädret var strålande, föret perfekt, och jag hade såklart trevligt sällskap, det kan nog knappt bli bättre än så, man blir så glad. Det må nog vara den finaste vinterdagen hittills. Solen bara log mot mig och jag log tillbaka. Snön låg orörd som ett vitt täcke av grädde över skog och mark och det glittrade så vackert, tack vare solen. Åh ge mig mer av sådana här dagar, det får mig att le.Kvällen vet jag dock inte hur jag ska spendera, det är alla hjärtans dag och jag känner mig ensam. Tro inte att jag glömt dig, jag tänker på dig var dag som går och jag saknar dig, jag saknar oss. Imorgon skulle det varit två år.Men ja, det är som det är. Jag hoppas att du får en dag av det bästa, för det är du sannerligen värd. Jag kommer förmodligen ägna en tanke eller två åt dig, tro mig.
Men jag har trots allt min familj, utan dem, ingenting. Så jag borde inte klaga. Men kärleken till sin familj är inte det samma som kärleken mellan två personer. Jag saknar det, speciellt en sådan här dag.
Hoppas ni får en underbar alla hjärtans dag allesammans. Sprid KÄRLEK :)
